Idag kom han till Solvalla, strax före kl 10.00 gick jag ner på stallbacken för att hälsa Tim Tetrick välkommen till Sverige och Solvalla. Tim och hans fru Ashley följde sedan med upp på kontoret och tog en fika i solskenet på balkongen. Han är trevlig, mycket trevlig. Sympatisk, ödmjuk och intresserad av att lära sig allt för att vara på topp till söndagens Elitloppsstyrning med Buck I St Pat.
Imorgon drar det igång på allvar, då kör vi lunchtrav med riktigt fina tävlingar. Har det någonsin varit så fina lopp ett lunchtrav någon gång? Ifjol kom 3.122 personer och spelet omsatte totalt den dagen 11,5 miljoner. Det är siffror jag hoppas och tror att vi slår i år.
Jag ska inte tjata mer om Elitloppet 1988. Det på alla sätt så magiska. Det för mig det största. Men när jag ser John Campbell, kusken bakom Mack Lobell den där genomsoliga söndagen och för det mesta i övrigt också under hästens karriär, tala om loppet, upplevelsen, nu 21 år efteråt på Atg:s webtevesida så börjar jag nästan gråta. Det sätter igång något i kroppen, det bara är så.
