« Till startsidan

Blogg

Catharina Elmsäter-Svärd

Från slit till elit

2010-05-26 09:29

Min mamma, precis som min mormor, älskar att spela på hästar. Hon kan allt om kuskar, stall och framförallt hästarna. Varje vecka gör hon sina rader – och vinner ofta! Fast hon lämnar inte in raden, osportsligt säger hon. Typiskt tänker jag, hon behöver ju pengarna. – Det är inte det, säger hon. Det är känslan av att veta att man har rätt, att jag kan.

Mina systrar är hästbitna. Den ena rider förvisso bara. Hon har en skada kvar för livet från ett fall i diket från hästryggen. – Den påminner i alla fall om känslan, friheten, när vi red den där påskdagen och fåglarna flög, säger hon med ett leende. Den andra hon föder numera upp hästar, fast för galopp. Det har vi andra aldrig fattat varför. – Charmen säger hon, farten! Hon sliter med plugg, jobb eventuell kille för att ge allt för att ha råd och tid med sina hästar. Vilket slitgöra, tänker jag.

Min dotter fick en hälsoinvestering, en häst, när hon var 9 år. En envis gammal ponny, typ surmärr. Å andra sidan lärde hon sig bli mer envis! Nu har hon en stor häst, tävlar i hoppning och har med sig hästen till sina gymnasiestudier. Hästen är hennes bästa kompis, han förstår allt och säger inte emot. Hon har lärt sig ta ansvar, planera och vet att hon har förmåga att styra över stora grabbar, fyrbenta och tvåbenta. -Grymt, tänker jag. Som mamma gör jag mest markjobbet och kör transporten. Emellanåt är det som en ren hälsokur för själen. Efter många timmars slit, prat med folk, långa möten är det en ren befrielse att bara gå i stallgången och sopa, helst med dålig mobilkontakt.

Själv blev jag aldrig den där hästtokiga, kanske något med generna? Eller inte! Jag fascineras av andra människors engagemang och driv för sånt de tror på. Jag tycker att det är helt ok att folk gör vad de vill med sin tid, att de även kan få tjäna pengar på det. Ännu hellre om det dessutom kommer till glädje för fler.

Däremot kan jag känna igen mycket av det som min mamma, systrar och dotter gör i det jag gör - inom politiken. Trätan med motståndarna, känslan att få rätt. Engagemanget och drivet för något jag tror på, tiden jag lägger ner. Allt jag får tillbaka från andras uppskattning, eller sånt som verkligen gör skillnad för människor.

Att vara på Elitloppet är att förena mycket i ett. Morsdag kan väl inte firas på ett bättre sätt, eftersom mamma är den som följer med, och då satsar hon på riktigt. Där kommer alla som i år slitit med grovgörat, hästarna som älskas, tränats och nu ska vara på topp. – Det är som en valrörelse, påminner jag mig.
Det är spänning i luften. På läktarna sitter många, många från Sverige och internationellt, som älskar och brinner för sitt intresse. De som kan festa, heja utan att slåss. -Kan behövas mer av sånt på idrottsevenemang, tycker jag. Stockholm blir invaderat av folk i glädje. Hotellen och krogarna fylls, människor får jobb och sköna skattekronor ramlar in till kommun och landsting. I bästa fall en och annan krona till spelarna, arrangörerna, hästägarna mfl också.

Jag inser att allt slit som görs i vardagen behövs oavsett var den görs. Skitgörat måste till innan guldkanten syns och uppmärksammas. Elitloppet är årets guldkant och värt att uppmärksammas. Och visst är det så, fanns inte guldkanten, vem skulle då slita? – Äntligen, tänker jag, först Elitloppet sen Val. Två stora tävlingar samma år och jag är med i båda upploppen!

Catharina Elmsäter-Svärd (M)
Finanslandstingsråd Stockholms läns landsting

Alla krönikor